Den främsta utmaningen för Två och Elva är förankring. Båda är inriktade på det inre livet – på att känna, uppfatta, föreställa sig och ansluta – vilket kan innebära att de praktiska dimensionerna av det gemensamma livet (ekonomi, logistik, hushållsunderhåll, karriärutveckling) får mindre uppmärksamhet än de behöver. Inget av partnerna leder naturligt med den pragmatiska, strukturerade inriktning som vardagen kräver, och praktiska frågor kan hopa sig och skapa kriser som känns oproportionerliga i förhållande till relationens känslomässiga sofistikering.
Båda partnerna tenderar också att absorbera andras känslomässiga tillstånd, vilket innebär att det gemensamma känslomässiga fältet mellan dem kan bli tungt utan att någon av dem riktigt vet var tyngden har sitt ursprung. Att utveckla individuella gränser – förmågan att vara fullt närvarande med den andra samtidigt som man bibehåller sitt eget känslomässiga centrum – är avgörande för båda. Utan detta arbete kan relationen bli känslomässigt utmattande trots – eller på grund av – dess betydande djup.